söndag 16 januari 2011

verkligheten plågar dig, & snart tar den livet av dig

jag fattar inte att jag inte insåg det för'ns nu, 
för'ns du har förklarat allt.
varför du aldrig smsar efter att vi har träffats,
varför du aldrig skriver såna där fina saker som jag alltid hoppas att du ska skriva.
jag skulle aldrig börjat skriva, fråga, förklara.
jag vill tillbaka, några få minuter bara, då jag fortfarande trodde att det kunde bli något,
då jag fortfarande trodde jag hade en chans,
men jag tänker inte sluta kämpa för dig.
så länge jag har en chans, tänker jag slåss för att bli din.