måndag 28 februari 2011

fredag 25 februari 2011

nervositeten kidnappar min mage fram och tillbaks

Den positiva lilla tjejen är försvunnen
Blicken är tom, kapitel 17 är ba' mörker
Varför spelar spegeln ett spel mot mig?
Varför gråter livet, när döden alltid ler mot mig?

Hur ska jag bete mig i sociala sammanhang?
när kroppen har panik och hjärnan vill spela på samma band?
Jag hatar att jag hatar mig, är trött på att vara trött,
ensamheten förför mig varje dag jag kliver upp

blickarna i korridoren är som knivhugg i låren
det är sånt som får mig att överväga resan till båren
tonåren, som skulle vara något bra
varför flyttar de på mig när mobbarna får vara kvar?


Men jag förstår dem, det måste vara mitt fel
det måste va' mitt äckliga jag, som sätter mig i spel
det finns ingenting som går upp, allting går ner
bäst jag smyger in på rummet och skriver mitt brev.
 

tisdag 15 februari 2011

Monsters are real, ghosts are real too. 
They live inside us, and sometimes, they win.

- Stephen king

måndag 7 februari 2011

~

det blir alltid såhär,
allt förstörs.
sen träffas man inte på  flera månader,
& när man väl träffas igen, då är allt så jävla förändrat.

när man bestämmer någonting,
någonting bra, någonting att längta efter,
då kommer någon liten skitsak & förstör allt.
fan fan fan fan

vi lovade varann, att vi skulle träffas så ofta som möjligt,

& jag har suttit så jävla länge nu & väntat på en fråga om att någonting fint ska hända,
en fråga om du kan komma hit & göra mig till världens lyckligaste igen.

Jag väntat för länge nu.